Mitt liv som psykiskt instabil

Ja vad ska man säga om den här ruvartiden som den kallas, tiden mellan embryoåterförande och den dagen då man gör sitt graviditetstest...
Jag kan ju säga så mycket att det är vääääldigt svårt att fokusera på något annat än tecken, tecken på om man är eller inte är gravid!
Ända fram till för någon dag sedan har jag varit oerhört trött men jag skulle tro att det beror på alla hormoner som kroppen varit fullpumpad med under behandlingen som nu varit på väg ur.
Nu är jag mest otålig och ängslig och som de flesta vet så är ju tålamod inte en av mina starkaste sidor :-/
Jag försöker att vara klok och fokusera på annat, att ta dagen som den kommer och allt det där men det är så himla svårt när man vill något så mycket.
Idag har jag i alla fall varit ruvare i en hel vecka och får det gå en vecka till så vet vi resultatet av den senaste ICSI-behandlingen, sedan är det ju inget som säger att det går vägen i alla fall men då har vi kommit ett steg längre i vår dröm.

Som bekant så ska ju Toppen och jag starta på tollingjaktprovet i Halmstad och träningsupplägget just nu är 10-20 minuters vattenpass ungefär 4 kvällar i veckan.
Det är ungefär så länge som JAG orkar hålla ihop ;)
Nej då... Maja har varit snäll och hjälp oss kasta och eftersom jobbar längre än mig på kvällarna så hinner man inte så mycket mer innan det blir mörkt.
Trevligt har vi i alla fall då varje pass avslutas med fika här hemma hos oss :)

Just nu håller jag på att baka en botten till en chokladmoussetårta som jag ska ta med och bjuda brorsan med familj på på lördag då vi ska dit och hälsa på.
Det är debut på det receptet så vi får väl se hur det går...

Må så gott alla vänner!