Min högsta önskan

Ni som följer mig på Facebook vet att det är en hel del som pågår i mitt liv just nu och nu tänkte jag berätta om det här på bloggen.
För er som tycker att jag inte varit mitt vanliga spralliga jag så kan jag berätta att detta berott i största del på hormoner!
För lite drygt 10 år sedan började Kribba och jag försöka att bilda familj men kunde ganska snart förstå att det inte skulle bli så lätt.
Vi sökte oss till Reproduktionscentrum på Akademiska Sjukhuset i Uppsala för att få hjälp.
Där kunde man konstatera att jag led av en hormonell sjukdom som förkortas PCO och Kribba hade ett lågt antal spermier, men vi kunde ändå inte få någon hjälp med IVF-behandlingar för att jag vägde för mycket.
Som ni alla vet så har jag nu tagit tag i mina viktproblem och i början av året sökte vi hjälp på nytt och nu gick det bättre.
Vi genomförde vår första IVF eller ISCI i maj men den misslyckades tyvärr...
De fick vid äggplocket endast ut 3 ägg varav två var mogna och endast 1 av dem blev befruktat men höll inte god kvalitet.
Nu har vi precis genomfört vår andra och i måndags var det dags för äggplock, 14 ägg plockades ut varav 8st befruktades!
Igår fick vi ett finfint 8-celligt embryo återfört in i min livmoder och ett embryo av godkvalitet frös man ner till ett eventuellt senare försök.
De andra 6 var mer svårbedömda och kommer att odlas i några dagar till och skulle även några av dessa vara bra så fryser man dem också.
Så i skrivande stund sitter jag här och drömmer och hoppas att Kribba och jag ska få våran största önskan att gå i uppfyllelse!
Det lilla embryot ska om några dagar förhoppningsvis fastna i livmoderväggen och fortsätta utvecklas men det är mycket som ska klaffa.
Jag är tacksam till alla er som stöttar, håller tummarna och hejar på.
Och till alla er som undrat... Här har ni förklaringen.