Jag tror att vi kommit långt och helt plötsligt går det bakåt en massa steg.
Att Toppen inte är helt bekväm med vatten är ju ingen hemlighet.
Jag tycker att det är så synd för när väl modet finns där så är han stark i sitt vattenarbete.
Han tvekar att gå i om inte retningen är tillräckligt stor och när han väl simmar så simmar han som om han skulle vara jagad av krokodiler (som Annika uttryckte det)!
Han flippar båda öronen, tar i för kung och fosterland och frustar som en ardennerhäst.
I mina ögon tyder detta på stress och då kan man ju lätt hamna i tankebanor som att han har lite ångest varje gång jag skickar ut honom i vattnet och hamnar man där i tankarna ja då får manju dålgt samvete och undrar om det är värt det?
Vi nöter i alla fall på och hoppas att han någongång (kanske när han är 8år) känner sig bekväm med att arbeta i vatten ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar